metaskrift.blogg.se

En pojke som flög ut för att hamna på alla framsidor, men han mötte gud på ett dansgolv. Bipolär sjukdom med grov missbruk av allt ni kan namnet på och lite till. Vakna nätter som möter morgonens silverljus i maniska episoder och för mycket av vaket pulver. Tabletter sväljs och stöldgods säljs.

Nu kommer vi aldrig att förlora igen.

Kategori: Allmänt

Inga drömmar varade längre än minuter i mitt hopp, jag hann döda en dröm innan jag försökte nå den. Så snabbt går det med pigga tankar i maniska stunder. Allt rusar förbi i hypermani eller amfetamin. Ni kunde möta mig längst Götgatan där jag gick fram och tillbaka och letade efter mitt paradis. Jag hann aldrig ifatt min önskan om någonting nytt, allt gick i repris. Ner och upp, upp och ner.
Jag kunde nå sateliterna i mitt rus och möta stjärnorna med ett flin men jag föll innan jag nådde änglar,demonerna sprang fritt ur mig. Djävulen tog mått på min själ för att bygga en kista där allt jag någonsin hoppats på fick sövas, han visste allt om mig, från klädstorlek till min önskan. 
Jag var inte mer än halvvägs till botten när jag tog min dröm och gav upp den. Svart färg målade mina tankar och musiken i mitt huvud sjöng om att lämna hela skiten. Min ungdom ville aldrig mer komma tillbaka till mitt huvud jag bytte bort mina minnen för att fylla ännu ett glas, flera år av minnen sålde jag för att få smaka på draken i mitt blod igen. Varje tanke låg som skit på trottoaren hela huvudet var som ett stök på dagis, men jag kunde fortfarande se siffrorna på digitalvågen. Jag hade fortfarande kvar styrkan att rulla huvuden från Stockholm till Malmö. Jag fick min vilja igenom så länge tanken inte var god, så länge jag grävde upp varje tanke från helvettet till marken. Mina tankar hörde hemma i ett låst rum med inga andra. Jag hade ingenting annat än driften till droger, allt jag behövde var att ha min kran på snabbval i telefonen.
 
Men nu.
 
Allt som betyder något för mig är att jag har dig nära, att du aldrig kliver ut ur skallen, det jag bryr mig om nu är att du aldrig mer behöver gråta igen, samla ihop varje liten bit av dig och se dig bli hel igen.
Jag känner att du är stark att du har tyngd i dig för att knäcka ryggragen på den som kysser dig. Du hade så många gånger fått plocka upp allt trasigt. Jag var nästan slut nog till att ge upp allt. Att förlora i tärning till döden, men varje ord i tankarna om dig, fick mig upp i ringen.
När dina ögon glänser i mina så vet jag att jag är din, när det slår gnistror från din puls så vet jag att du är min. Din blick kan ibland vara full av sorger, du kan ibland vara långt bort i svåra tankar. Men du är solen i mig trotts snöregn i april. Oyeah till natten bredvid dig, ohej till dagarna tillsammans med dig. Nu vågar jag satsa allt det sista på ett mirakel, jag kan inte förlora så länge mitt hjärta ligger tryggt i Lauras händer.