Jag är utan tid, jag har ingen ålder eller ungdom endast ärr och tatueringar som säger att jag sett varje gryning. Mitt leende talar om mördade nätter. Mina minnen försvann inte en dag för tidigt. Jag behöver dem inte där för att ge mig mera maniska och tragiska nätter. Det fanns smulor av tid då jag ägde gatorna och hade strålkastarna riktade mot mig och mina vampyrer. Jag har legat i sängen ensam och inte talat i dagar förr, jag hade varit god runt affärerna som vanligt. Men för bråttom att få i mig mera tills pytte små hål och tårar tog ner mig på golv stirrandes på ett tak som försvann upp i mörker och jag sjönk ner under golv och mark. Därifrån steg jag upp till att medicineras igen flydde fort innan jag kände nått. Jag sa hush nu Daniel inga tårar, du fixar det här. Men säg mig vad var det jag ville. Det fanns ingen tid att förändras trodde jag så jag fortsatte med att trivas längst ner. Alltid fattades det något i min kropp, kära vän, jag vill ha allt som stjäl iväg mig från lyckan. Sen spelade någon Davids hemliga ackord som gud njöt av och jag Daniel log ut ett Halleluja. Jag var nedbruten och inget kunde mata mig med något bra men du kastade i mig himlen och jag svalde. Jag var förtrollad, förblufffad klarvaken och det var morgon. Någon hade svarat på en gammal dröm och önskning. Drömmar jag trodde på medan jag fortfarande vann utan att behöva mörda något fint. Åh min älskade det var inte försent. Jag hade en dotter kvar men jag var för avdomnad och kunde inte vara mycket för henne, jag var en runaway med ett moln av olyckskorpar ovan mig. Men du tog mig tillbaka. Stadens taxichaufförer låg och sov bakom rattarna och jag gick längst gatorna för att få mig från att mumla och hänga huvud. Men trådar från himlen tog tag i mig, det här var inte gudar eller hallelujah det här var starkare det var ett universum som visade annat än ett monster. Den visade mig hur den kunde föra någon så nära sista spiken till kärlek. Hon tog mig in i en bil med zigenardrömmar som körde snabbare och snabbare så nära att möta en bil eller en vägg. Men jag tog mig närmare dig, jag delade en sista onödig dröm om att det fanns romantik kvar i verktyg och blod. Du tog mig fram snabbare än någonsin förr jag satt plötsligt på ett tåg och sen i en bil med dig bredvid mig och jag var fortfarande vilsen i pannkakan men jag kände på mig att du såg det som lustigt. Jag såg dina ögon och jag försvann i något stort som tog mig tillbaka till alla dem som fanns kvar min familj och min dotter och några vampyrer. Hon visade mig att livet gick att leva och att andas kunde vara mäktigt när man inte ville att det skulle sluta. Hon tog mig till livet, nu lever jag.