Lågor talar dina ord jag ser en värld som golar ut sig själv. Är jag bara en hungrig varg som ylar om natten som jag lär drogerna yla och skrika och skramla tåt mina tankar. Jag kan historien om den stackars pojken som förlorade sitt huvud och jag önskar att allt jag hör och ser bara är en konstig dröm. Jag kan säga till mig själv att hon älskar mig men det kommer inte att ändra på min fattiga lycka när det gäller sånt här. Jag har ingen lycka när det handlar om att hitta den där lyckan trotts att den sitter bredvid mig. Bläcket i min penna tog slut för länge sen och jag skriver torrt när huvudet inte når ett leende. Men vinden som viskar ditt namn fortsätter att föra mig framåt. Ja vinden, ja vinden fortsätter att yla " Daniel kom till mig " och jag vet jag vet att det är Laura. Men jag borde inte tala med eld och vindar, jag borde inte höra stjärnorna skrika och explodera när kärleken inte skonat någon av dem. Få det till en dröm, för " I lost my way" men ditt ansikte glömmer jag aldrig. Åh Laura du finns i mitt sjuka.