Jag går genom Medis och är "high as a kite" Jag flinar åt alla idioter på uteserveringarna jag har ett vitt linne med ankare och tajta svarta jeans och en sliten Stetson keps. Jag var så Heroin chick hängslet satt uppe på ena axeln den andra hade tappat hoppet. Här kommer 52kilo sömn. Det är vad jag var men gud vad jag kunde se snygg ut ifall man går igång på fågelskrämmor. Det var då när hela Bofils desperados hälsade när man gick hemmåt. De på toan släppte in n och skinande glada tjackisar kastade kärlek runt om sig. Alla i Tanto sa hej eller nickade det hela var som ett jävla hippie läger förutom jag jag gick ner lite djupare.men jag tänkte "det här är bra, här stannar jag kvar" jag var tjugo nånting och hade inte lärt mig ett skit om ett riktigt liv. Jag skyddade mig själv ifrån den. Flykten var farten. Idag går jag rakt som man bör men jag tar genvägar när jag kan, jag haltar lite och har en rund mage. Men kläderna är liknande tajta jeans och trench. Jag är drogfri, snart två år faktist men går fortfarande och tjatar knark på beroendevård. Det finns inget Back to black. Inget för mig dit igen. Jag är lycklig jag har en dotter som äntligen fick en pappa som e normal, en glad huligan som jag älskar och min kära fru som hjälper mig igenom vad som helst, hon bar mig tillbaka genom de sju portarna från och till Mästsren.. Jag kom ut och hon blåste bort askan. Jag var märkt av Mästaren men jag hade äntligen hittat något kraftigare. Jag är fri tillslut.