När jag var en grabb så stod jag i förstora skor, jag var gammal redan då. Jag tänkte med stora ord och större tankar om sorg och hur åren som kommer kommer att bränna mig. Jag var en liten grabb som spelade fotboll men en mördare i tankarna. Jagade döden på mig själv men ville kyssa iväg en dröm till någon nån gång. Jag hade inte lärt mig vad lurad var men jag viste att det skulle komma och att det skulle göra ont. Ni kan se distansen i mina ögon jag är i sorg. Varför vet jag inte säkert är det för att människor inte är goda är det för att jag gråtit i hörnet av mitt rum efter att jag sett hemskheter och blod, jag hörde alltid skriken i flera dagar. Jag är människa, inte god. Jag har aldrig haft någon religion med jag har sett rymdvarelserna söka tröst hos trottoaren som älskar förloraren. Jag har oxå varit liten men jag var annorlunda. De säger att jag är psykiskt sjuk, att jag är bipolär att jag är utan hud som borderline. Men jag ser ju att jag har hud, full av ärr och bläck men det är hud och jag är inte bipolär eller antisocial, jag är Daniel, Pauls lilla grabb och Terttus son, Ericas lillebror, Lauras man och Carmas pappa och Martins kompis för livet. Men med mina fötter uppåt och huvudet nere på backen så undrar jag ibland som Pixies att vart är mitt huvud. Och vad är det som äter mitt huvud för den väljer olika ställen att bläddra fram nått som gör ont att tugga på. Vad skulle en pojke göra, mina val var mina och när jag hörde himlen sjunga till mig efter att jag testat det så sa grabben i mig det här är en väg bort från pojken. Det blåaste av blått den bluesen som drog dig genom tusen dammiga barstolar fastnade i mig. Efter det tuggade jag käken av mig innanför dörren och var paranoid. Jag hade inte mycket kvar av mig själv, den lille pojken hade jag inte ett minne av, grabben var kvar, hade inte blivit äldre. Men nånstans sa något "steady as she goes"och jag fattade ingenting tills min display smakade honung och en körsbärsbomb small till som när kicken skallar. Jag gick ner gick ner medan hon höll mig andandes, jag sjöng lalla-la-la-liii och hon tog bort gatorna från mig. Hon såg till att jag blev kapabel att vara en riktig pappa när jag är med min dotter och det var hon som såg till att mina föräldrar slapp se mig död. Visst slet jag hårt för det själv men det var hon, helt ärligt hon som fick mig fri.