Jag ser skiten när lamporna tänds, klockan är fem och jag dansar för mig själv. Jag tar ingen taxi ikväll jag tänker valsa omkring under himlens små korn av ljus. Varför går jag ut för när jag ändå sitter för mig själv och inte vid mina vänners bord. Jag vill inte veta vad som sker där i deras värld. Men kom och hämta mig nu jag är färdig nu gud. Vad visste jag om det här då. Det börjar falla katter och hundar från himlen på min smala kropp. Jag är så sjukt långt borta från det här. Jag lägger mig i min kvart och knoppar med kläderna på ganska snabbt efter Subutex. Det var ett skitliv jag vet men jag levde det så och gjorde det fullt ut, inte en enda dag gav jag upp. Jag var hög alltid jävligt hög. Och den som är ung vill vara hög, jag var ung och jag var hög. Jag var hög på uppåt, neråt, totalt sidleds och skratt, skrik och tårar. Allt fick färga mitt blod och det va jävligt lyckligt det var inte så att man dog. Det fanns ingen död i drogerna även om någon kolade, döden var det ultimata eller strax efter Heroin, för det var fan bättre än döden ibland. Det var ett mord på mig själv när jag verkligen gick ner mig men jag märkte det aldrig jag var så himla tappad. Så jävla drabbad att jag förlorade vårdnaden över min dotter. Det var väl sjävklart att jag var kass för henne men jag kunde vissa dagar bara vara jag och då kunde vl vi få vara vi tycker jag. Jag och Carma. Jag har inget minne om när jag såg henne innan jag bladade hit. Och att komma hit var det bästa jag gjort att ta mig så här långt är mäktigt för mig, jag har haft någon vid min sida hela vägen och nu e vi fyra i våran familj det är jag det är Laura, Carma och Martin. Martin har haft det svårt han har fått skiljas från sin mamma och i den åldern han är i blir det ett större trauma. Men killen har energi och han har det bra men han frågar efter mamma ibland och då blir det en knepig dag. Men det fixar vi jag och Laura, tillsammans så ordnar vi allt jag och hon tillsammans så är vi starkare än det här klotet.