Jag kan inte minnas vad du hade på dig, jag minns att jag hade hängiga stuprörsjeans och oxblodsröda kängor. Jag minns hur vi åkte och handla, jag var tvungen att kolla apoteken och fanns det något lattjolajbans där som inte fanns i Sverige.Vi fortsatte till Prisma och jag tyckte att det var så fantastiskt med mellanöl i mataffärn. Halleluja halleluja sjöng jag. Jag var senast i Finland som kanske tolv men jag mindes dessa produkter och jag älskade att vara där. Jag var så lycklig av att gå bredvid dig jag hade kanske inte behövt någon fylla men vi gick in och köpte vaniljvodka och minttu på Alko, jag hade tusentals frågor men jag såg svaren till miljoner i dina ögon och jag tackade för svaren. Det var elektricitet i luften och jag föddes på nytt i din hall, jag hade inga droger med mig och jag kände att jag började förstå. Att det finns ett liv. Jag kysste dig och du tillbaka som om vi var högre och finare än himlen. Jag kan känna den där känslan när jag hoppade av tåget, hur jag gick på mitt artonde dygn, hur jag inte hade något annat än dig att trösta törsten med. Men jag var inte rädd, jag litade på dig och jag såg att du visste att jag inte alls var något dåligt som så många sagt om mig under mina år. Jag tog din hand och du sa kom med mig så visar jag dig livet före döden. Jag minns känslan så tydligt när jag såg dig jag känner känslan av din förra lya och de första dagarna, hur jag tappade en medicin om dagen hur jag sakta tog mig fri från bus på apotekets produkter. Jag slutade vara min egna doktor och du hjälpte mig du bad mig, döda inte allting nu, låt något vara kvar av dig själv nu när frosten kryper längst din ryggrad och du blir svag för alkohol och skitsnack blandat med filosofi. Du såg förbi allt det dära du såg att jag bara var en blind pojke som sjöng ut om ett liv han inte riktigt mindes. Bränd och sot runt ögonen, smal var jag men du såg en människa bakom det dära, du såg en ensam pojke stirra blankt ner i din själ. Du förstod att jag lämnat livet redan då, då när vi var små. Jag kedjerökte vid balkongen och du sa att röken inte störde dig, det var nog en lögn för jag minns en varm dag då vi käkade någonstans och jag frågade dig om jag fick röka när du åt och du sa okej. Men nu är röken borta och det är du glad för, jag är tjurig över det, jag tyckte om den dåliga vanan. Men kissdroppar på toalettgolvet och snus får vara mina dåliga sidor nu. Raring ingenting har någonsin räckt för mig jag har alltid velat ha mera och mera av dig vill jag ha ännu mera. Ni kan ge mig diamanter och jag kastar dem till barnen och jagar mera av dig. Det kommer inte vara nog.. Förstår du vad jag menar, att jag aldrig får nog av att älska dig. Jag minns våra promenader här nedanför jag minns hur du som på fotot har något randigt på dig och en svart hatt som döljer ansiktet, sånna bilder är vad du gillar om du inte tar dem själv, sånna där ansiktet inte syns i bild. Jag vill köpa dig en bok med ordporr och jag tror att jag vet vilken du skulle gilla, med alla de där citaten som är mörkare än mörkret själv. Du lägger upp sånna på facebook och jag gillar dem med. Du skiner som solen så ofta men du är mystisk och mörk. Du är säkert en sån där som ringer mitt i natten bara för att säga att allt är försent, du tänker för mycket precis som jag. Vi är sånna som ringer nolltrenollnoll och förklarar hur jorden ska gå under, och att det faktist inte är så jävla hemskt. Jag vet inte om du tycker om när jag skriver ord som om de kommer från din mun för det är så jag läser dem. Men hoppas att något stämmer av vad jag hittills lärt känna.