Du sa att du ställt dig bredvid livet att livet redan lämnat dig, ditt hjärta krossades när festen dog. Jag var någon annanstans då, långt bort från våran mars månad. Du la dina händer runt din vän riktigt försiktigt och viskade kan vi dansa på borden igen. Du log så brett och dina stora ögon glänste och de höga klackarna ekade på gatan. Men din törst efter mer torkade tillslut ut studset ur dig och du blev mer av en hemma fru. Däremot ingen vanlig mer som en galning mellan några väggar. Du var en av dem som arbetade ordentligt du gjorde det som det skulle göras innan du fick vila hemma ett tag. Du önskar att du kunde pussla om några delar av ditt liv. Men tveka inte raring låt vår kärlek sätta nya bitar där de dåliga vinner mark. Du är beslutet man tar som fjorton år, det som gör jag till jag. Inget barnsligt det där hårda beslutet mellan halsbloss och varmrökande. Kom här tätt intill så sjunger vi till Joy Division utan att fälla en enda tår. Du är glittret som dammar golven under discokulor du är min idol. Och du är fri, det har du nog alltid vetat om även om du ställt dig bredvid. Du är sprickorna i Södertäljes betong, du är glaset som står riskabelt på bordets kant. Du är mina öron och The Smiths och du är där när jag blundar när något hårt kommer mot mig. Du är min törst och du är mer än en turist inom mig du bor där dag som natt i all evighet får du knoppa i mitt hjärta. Du är studset i gumpen när det känns så väl när jag studsar på soffan i mani. Och vart vi än går så håller jag din hand, vad jag än ser så har du redan spanat in det. Du spionerar på världen precis som jag. Vi vet båda hur ont den kan göra så vi tänker alldeles för mycket. Blir tokiga och faller ner i vår säng för att vila igen.