metaskrift.blogg.se

En pojke som flög ut för att hamna på alla framsidor, men han mötte gud på ett dansgolv. Bipolär sjukdom med grov missbruk av allt ni kan namnet på och lite till. Vakna nätter som möter morgonens silverljus i maniska episoder och för mycket av vaket pulver. Tabletter sväljs och stöldgods säljs.

Nolltrenollnoll

Kategori: Allmänt

Gitarren börjar klinka i mina hörlurar och sen kommer hans röst rakt in i mitt huvud, jag ryser av hur orden kommer ut. Min totalt brända hjärna vaknar mitt i nätterna och jag sitter här på våran soffa och skriver för jag kan inte se något när jag blundar just nu. Det är som om jag är inställd på att vara vaken på nätterna bara för att jag jagade bilar som en idiot till hund varje natt förr. Utan en aning om vad jag skulle göra när jag tog fast den store fan. Vad jag skulle göra med vit feber eller draken. Jag har rymt så jävla långt bort med min törst så att livet räknats i gram efter gram. Jag gungar i RocknRollens vilda famn och jag tänker på min Carma om när jag förklarar värdet i en Velvet underground vinyl till henne sen senare. Det här samlade både farfar och farsan din på. Martin går lös med gitarren och han hittar ackorden rätt, han kanske klinkar som det jag lyssnar på. Det beror på vilken väg de väljer i min tids rökruta på skolgården. Jag kan inte styra sådant om de är som mig, att de hittar ursäkten enkel och dumheterna blir lättare. Katten spinner här intill mig och han har ett enkelt liv, förutom när Martin kastar omkring honom då fräser han väl till. Men någon katt skulle jag nog ändå inte vilja bli. Jag vill sväva ut i rymden enkelt och lätt som damm. Men jag ser annorlunda på döden nu när jag lärt mig att älska de som är mig nära. Det är annorlunda på något vis, jag tror på livet före döden men jag tror på något stort efter livet med. Jag borde ju kanske veta när jag varit där, men det gjorde bara jävligt ont att vakna. Men jag stannar på gatan kom igen raring låt skrattet vara på mig, jag betalar tillbaka så. Jag ger allt jag kan i känslor och skratt jag jobbar i övertid för lyckan och jag känner den då själv oxå. Även om jag skriver poeters tårfyllda ord så ofta så har jag en flin undangömt där nånstans bakom det som gör örngottet blött. Jag kokar kaffe och låter natten närma sin död allting är bara fin fint och jag tar dansande steg men försöker smyga fram. Katten däremot röjer med leksaker som gör mig galen jag bad honom dra åt helvete från nån kork till något på toaletten nyss men han hittade nått nytt i vardagsrummet.
Kommentera inlägget här: