Du är glaset vid bordets kant du lämnar min vinter för härlig vår. Du tar mig dit som ropen dig drar. Det finns ord som saknar kuvert och frimärke "jag vill ha allting .jag vill förstöra hela världen för att läka."  Jag vet att man inte är lurad om man tror att man är fri. Jag är fri, jag bara ställde mig bredvid. Jag har alltid stått där och vetat att jag väntar på nått stort. Och jag fick det. Det här är inte dikt eller sång. Det är sanning. Kanske en söndag eller så, så biter jag upp mina blodådror när jag inte förstår tankar eller syn. Men en måndag eller onsdag ja varje morgons vildaste famn så är jag hennes även om min sjukdom kan försöka ha ihjäl mig. Det låter sorgligt men när jag trycker inom fyra väggar med ett litet träbord och en liten säng så är det enda jag tänker på Laura. Jag sköljer tankarna där i serenase och jag tjuvläser ditt hjärta tror jag men kommer jag nånsin att förstå. Tack kära du det är galler på mitt fönster och du kommer med godis. Jag hoppas bara att du ser mig, ler när du tänker på mig. För det är hemskt att vara sjuk men du vet vilken stor godhet jag kan ha. Och hårda du, du vinner tillbaka som sjuttonår och sommarregn. Du är glädjen själv inom mig. Ja, jag förstår inte riktigt jag vet.